Närhet till hot delas in i tre “kategorier”. Vilka? Vad händer “i kroppen”?
A
(1. Inget hot -> ingen autonom reaktion)
Långt bort eller potentiellt hot: vår vaksamhet vaknar, ger visst autonomt påslag
Oro, ängslighet, har många orostankar
Förbedelse
GAD
Annalkande: fokuserar mer och mer på hotet, får en förhöjd aktivitet i prefrontal kortex
Ökad sympatikustonus
Beteendeinhibering: stannar upp, tittar på hotet
Allt fokus läggs på hotet
GAD, social ångest
Omedelbart, säkert hot:
Maximalt sympatikuspåslag, ex. att tigern springer mot mig
Allt går ut på att hantera hotet
Fight or flight-metod.
Inga högre kognitiva funktioner, bara reflexer.
Rädsla och panik
Paniksyndrom, specifika fobier
How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
2
Q
Vad är high and low way to fear?
A
Sensoriskt input
Via Thalamus
“Low road” = Snabb väg till amygdala (ångest-reglerande centrum) -> ångest och panik
“High road” = till cortex, också via thalamus, banan från cortex går ner till amygdala och släcker ut reaktionen genom en förklaring - “Inte farligt, det var bara…”
High road är långsammare, tar cirka 22 ms längre tid än low road.
How well did you know this?
1
Not at all
2
3
4
5
Perfectly
3
Q
Hur ser den längre vägen ut?
A
Går via kortex
Tar med sig minne, inlärning och sinnesintryck
Utbyte med amygdala
Kan då via amygdala ge sympatikuspåslag och hormonell påverkan (adrenalinet -> bronkdil., hög puls, högt BT, ökad perfusion till muskler. adrenalin, kortisol -> minskad insulin, ökad glukagon).