Hur ser evidensen ut för exponering?
Det finns ett starkt stöd för att exponeringbehandling när det gäller ångestsjukdomar och används vid
- Specifik fobi
- Panikångest
- Social ångest
- OCD
- PTSD
Hur ser exponering ut enligt Foas teori?
Ligger till grund för dagens exponeringsbehandlingar.
Enligt Foa finns rädslominnen (fear structure) bestående av information om stimulus-situation, information om verbal, fysiologisk och overt beteenderespons samt tolkande information kring betydelse av stimuli.
Exponering enligt Foa:
- Initial rädsloaktiviering, Aktivering av rädsla, initial fear activation (IFA)
- Det kommer ske en sänkning av ångest vid kontakt med rädslostimuli, det leder till att ny information om rädslostimulit kan kodas i – within session habitation (WSH)
- Minskad risk för undvikande då stimuli inte längre uppsattas som farligt, vilket ger ökad inlärning (between session habitation, BSH)
- En minskning av ångest under längre tid ger ökade färdigheter till framtida rädslohanteringar.
Dock, har senare forskning pekat på att det är tvetydigt kring hur den initiala rädsloaktiveringen betydelse för behandlingsresultatet. Detsamma gäller kring habituering i sessionen, där det saknas tillräckligt med bevis för att nedgång av ångest har betydelse för långtidseffekter av behandling. Med andra ord; habituering i sessionen verkar ej ha så stor betydelse för behandlingsutfall. Det samma verkar gälla, habituering mellan sessionerna.
Hur påverkar användandet av säkerhetsbeteendet resultatet för exponeringsbehandlingen?
Säkerhetsbeteenden, verkar ha betydelse då de kan störa resultatet.
MEN!! Alla säkerhetsbeteenden behöver inte störa resultatet av behandlingen. Exempelvis kan det finnas beteenden som ledet till mer följsamhet i terapin som skulle kunna klassas som säkerhetsbeteenden påverkar behandlingsutfallet positivt. Således är funktionen av beteendet viktigt!
Hur fungerar det med distraktion under exponering?
- Konversationsdistraktion fungerade bättre vid exponering än att enbart fokusera på det man är rädd för.
- Förklaras utifrån self-efficacy teorin
- Menar att genom att engagera sig i stimulus-irrelevant konversation men som är av betydelse för personen i närvaro av ett stimuli som väcker rädsla, höjer ens efficacy.
- Exempelvis genom att förstå att man kan ha en normal konversation fast något som man fuktar är närvarande kan väga tyngre i efficacy bedömning än att bara uppleva en långsam nedgång av ångest.
(Visar studier av Page, 1999, 2003 & 2004)
Hur är tillvägagångssättet vid exponering?
- Målet är att maximera missmatch mellan förväntningar och erfarenheten.
Kartlägg förväntningarna - vad tror patienten kommer hända? ”Jag kommer svimma om jag står upp när jag har panik” - Specificera: Tidsåtgång för exponering utifrån patientens förväntningar,
- Definierar i förväg hur länga exponering ska ske, ej längre utifrån att ångesten halverats
- Upprepa exponering till förväntningar ändrats
- Förväntningar ska EJ minskas innan exponering då sker kanske inte maximal missmatch
- Exponering måste utföras i olika kontexter
Variation: - i svårighetsgrad, plats i ångesthierarkin. Börja i mitten för följsamhet första gången, sedan växlar man slumpmässigt.
- i tidsåtgång och frekvens – tätare – glesare
- Tid på dygnet
- Omväxling med eller utan medföljare (gäller även terapeut). Exponering måste även ske när patienten är själv.
- Varje CS får representeras av olika stimuli
När patienten klarar flera enskilda CS kombineras dessa gammalt-med-gammalt eller gammalt-med-nytt). I I senare delen av exponeringsbehandlingen återintroduceras UCS ibland.
Vad är viktigt att göra innan exponering?
- Ta reda på förutsättningar hos patienten som kan vara viktiga att veta innan exponering som hälsostatus, har svimmat tidigare, lätt att kväljas.
- Ge rational
- Gör ångesthierarki från 0 – 100
- Välj ut ett CS, ha med vetskapen om vilka kontextuella cues som laddar respektive laddar av CS.
- Vilka kontextuella cues behövs? Arrangera kontexten därefter inför exponeringen.
- Ta reda på vad patienten är rädd för ska inträffa och hur lång exponeringen behöver vara för att patienten känner att risken är hög att det hen är rädd för ska inträffa.
Hur kan man ge rational inför exponering?
Rational inför exponering handlar om att förklara hur undvikandebeteenden vidmakthåller problemen. Det ska även ges en förklaring till hur exponering fungerar och en förklaring till hur exponering går till. Detta ska utgå ifrån patientens specifika situation.
Vad är bra att göra under exponering?
- Patienten ska avstå från säkerhetsbeteenden
- Patienten uppmanas att benämna känslor och reaktioner.
Vad är bra att göra efter exponering?
Kort efter: Undersök ifall det patienten trodde skulle hända hände och hur hen vet det. Undersök var patientens har lärt sig och ge ut eventuell hemuppgift (exempelvis exponera på egen hand på samma svårighetsgrad)
Långt efter: Gör upp en vidmakthållandeplan och uppföljningar med aktivt behandlingsinnehåll (booster). GÅ igenom retrieval cues (blid på CS/UCS, dra sig till minnes exponeringsbehandlingen)
