Vad krävs för att få diagnosen OCD?
Att tvångshandlingarna eller tvångstankarna vara tidskrävande (mer än en timme om dagen) eller orsaka kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion (socialt, arbete, andra viktiga funktionsområden)
Vad är tvångstankar?
- Återkommande och ihållande tankar, impulser eller inre bilder som upplevts påträngande och oönskade.
- De ger ångest eller lidande.
- Dessa försöks ignoreras eller neutraliseras med andra tankar eller handlingar.
Vad finns det för vanliga teman i tvångstankarna?
- Att skada – andra eller sig själv
- Kontamination – smuts och smitta ex. via kroppsvätskor.
- Oacceptabla tankar – sexuella (pedofil, homosexuell), religiösa, våldsamma.
- Symmetri – ordning, perfekt/rätt, NJRF (not just right feelings). Man störs av oordning och detta beskrivs ofta som att ha en känsla av att något är fel.
Vad är viktigt att göra i ett samtal med någon som berättar om sina tvångstankar?
- Normalisera för att få personen att våga öppna upp och berätta om dessa.
Tankar av dessa slag är något som alla kan uppleva, men det finns en tydlig skillnad i frekvens och varaktighet, obehag och hur pass kraftfulla och störande som tankarna upplevs.
Vad är tvångshandlingar?
- Upprepade konkreta eller mentala handlingar som en person känner sig tvingad till att utföra till följd av en tvångstanke eller enligt regler som strikt måste följas. -
- Dessa handlingar syftar till att förhindra ångest eller lidande, eller förhindra att något hemskt händer.
- Handlingarna har dock inget samband med det som det syftar motverka/förhindra.
Vad för olika vanligt förekommande tvångshandlingar finns?
- Rengöringstvång, en av de vanligaste.
- Kontrolleringstvång, en av de vanligaste. Kan handla om att behöva kontrollera lås, elektroniska apparater för att inget farligt ska inträffa.
- Arrangeringstvång, genom att arrangera förhindrar personen att något kan gå fel.
- Upprepningstvång.
- Mentala ritualer, tvångshandlingar behöver inte alltid gå att se utan de kan se inuti ens huvud. Exempelvis kan det då handla om att tänka en god tanke, göra en ramsa eller be en bön för att neutralisera en dålig tanke.
Hur skiljer man då på tvångstanke och mentala ritualer?
En mental ritual är en handling som görs aktivt medan en tvångstanke plötsligt dyker upp (ej viljestyrd).
Vad finns det för modell som kan användas vid psykoeduaktion kring hur tvångshandlingar och tvångstankar fungerar?
se sida 47
Det finns olika teorier till OCD, en av dem är tvåfaktorsanalysen, vad förklarar denna?
Förklarar vad som skapar ångesten och vad som vidmakthåller den.
Effektiv att använda för att förklara vad som vidmakthåller.
Hjälper oss att förklara för patienten varför vi jobbar som vi gör, att den respondent delen är ofrivillig/okontrollerbar, men att den operant delen går att kontrollera, vad man gör vid ångesten.
CS –> CR/ Sd –> R –>SR
- Det är mer vanligt att det handlar om negativ förstärkning, ångestreduktion, men det är möjligt med positiv förstärkning också.
Exempel: Använda spis –>ångest (stängde jag av den? Tänk om det börjar brinna?) –> kontroll –>ångest minskar och en negativ förstärkning sker.
Det finns olika teorier till OCD, hur förklarar kognitiva modeller OCD?
Alla förhållningssätt till tankarna —>upplevs hotfulla –> ångest.
- Överdriven ansvarskänsla – det är mitt ansvar att förebygga att något dåligt ska hända, annars är det mitt fel om det händer.
- Övertolkning av tankars betydelse: Thought (moralisk del) -act- fusion (om jag tänker tanker så är det sannolikt sant) (TAF). Tänker jag att jag är en pedofil = sanning.
- Ett behov av att ha kontroll över tankar – behov av att inte tänka tanken.
- Intolerans för osäkerhet
- Överskattning av hotet – risk och fara
- Perfektionism
Säkerhetsbeteenden utförs för att dämpa ångest, vad finns det för exempel på olika typer som kan ses hos personer med OCD? Varför finns säkerhetsbeteenden kvar och vad blir problematiken med detta?
- Overta/koverta tvångshandlingar
- Att be om försäkran
- Undvikanden.
Det är vanligt att säkerhetsbeteendena blir negativt förstärkta.
Problematiken:
- Det upplevda hotet kommer att kvarstå, eftersom man hela tiden för saker för att förhindra hotet så kommer det upplevda hotet inte att minska.
- Ångesten kvarstår (processer bakom detta är exempelvis att när man inte ska tänka på en tanke som kommer man med större sannolikhet att tänka på den) – En ökad frekvens av tankar (selektiv uppmärksam på vissa saker) och ångest.
(Detta kan man använda för att ge rational till patienten, att börja från ökad frekvens av tanker och ångest och jobba sig uppåt.)
Hur går en bedömning till?
- Gör en klinisk intervju och komplettera denna med självskattning och en strukturerad bedömning (Y-BOCS och OCI)
- Beteendetester, kan ge en ungefärlig bild av vilken typ av reaktioner och tankar som finns. ”mini-exponering”. Beteendetester är hjälpsamma om det är svårt att få en bild av hur allt hänger ihop.
- Tidigare behandling? Om ja, bedöm kvalitén, är det lämplig att erbjuda en till behandling? Vilken behållning finns kvar av föregående behandling?
- Stämningsläge?
Kartläggning och beteendeanalys
- Triggers: Vad triggar vilka beteende? Vad hände?
- Vad finns det för känslo-beteende-tankemässiga responser?
- Omfattning
- Anhörigas roll
- Inverkan på vardagen
- Gör registeringar! Observationer om personen har svårt att redogöra exempelvis för ritualerna – säg/gör.
Hur går en behandling till?
- Psykoedukation och rational
- Viktigt med information om behandlingen
- Målformulering – rimliga mål, vad vill man klara av?
- Exponeringshieraki, använd ett läge som väcker obehag men inte allt för högt obehag.
- Exponering med responsprevention
- Vidmakthållande
Vad är exponering med responsprevention och hur förbereder man inför den?
Att exponeras för det utlösande stimuli men att låta bli att göra de handlingar (overta och koverta) som brukar göras för att minska ångest (responprevention)
Förberedelser:
- Skapa en hierarki – en per tema och använd SUDS
- Planera – för vad? Precisera alternativa beteende/målbeteenden - Specificera vad ska jag göra istället, alternativa beteende, vad gör andra? Demonstration och/eller verbala instruktioner (ej för mycket förhandlingar).
Det är en hjälpsam behandling men den kan vara jobbig att genomföra för patienten, den är väldigt krävande vilket leder till att personer väljer att avstå från behandling.
Imagniär exponering kan delas in i primär, sekundär och preliminär, vad innebär dessa begrepp?
Imaginärt, kan kombineras med in vivo.
- Primär: exponering för inre ångest väckande stimuli exempelvis tanke
- Sekundär: exponering för föreställda konsekvenser av något exempelvis brand för att inte ha kontrollerat spisen.
- Preliminär: som förberedelse inför exponering in vivo. Ett första steg.
Sker exponering i vivo bara under sessionen?
Med utan/behandlare, under/mellan sessioner, på mottagning/i naturlig miljö
Vad är ritualprevention?
Görs parallellt med exponeringsarbetet.
- Viktigt med tydliga, konkreta målbeteenden. Görs i samband med patienten utifrån vad som anses rimligt att göra
Upprätta en plan för:
- känsloreglering ex beskriva känslans förlopp,
- Vad som ska göras om det blir allt för svårt: lämna situationen?
- Om planen inte fungerade, upprepa exponeringen.
Vad finns det för kognitiva interventioner?
Används inte primärt, används tillsammans med exponering.
Innebär att man riktar in sig på antaganden om tankarnas betydelse:
Exempelvis: jämför ”Jag kommer att skada mitt barn” med ”Att jag har tanken betyder att jag är en dålig person och att jag kommer att göra det.”
- Inledning: normalisering av påträngande tankar
- Planering: ambivalens
- Exponering: underlätta förändring före och efter
Vad kan vara viktigt att undersöka om behandlngen inte går framåt?
- Görs expinering tillräcklig länge?
- Har vi exponerat för det mest farliga?
- Koll på alla säkerhetsbeteenden?
- Gjort övningarna/förstått rationalen?
Varför är det viktigt att involvera anhöriga i behandlingen?
- De kan vara en del av att problematiken vidmakthålls – viktigt att förklara detta.
- De kan till exempel utföra ritualer, ge försäkring, undvika att göra X för det ger ångest hos anhörig.
- Det handlar om att hitta nya responsen i tvångssituationer på vad jag som anhörig kan göra istället. Göra en konkret plan, får betydelse om det görs eller inte.
Vad kan en anhörig göra för att hjälpa behandlingen framåt?
- Påminna om vad man kommit fram till i behandling
- Uppmuntra att prova – avstå!
- Ställa frågor som får patienten att själv bestämma hur hen ska göra.
- Att själv uppmärksamma försäkringssituationer, exempelvis ”nu är detta en sådan situation där det inte blir hjälpsamt om jag svarar.”
Hur ser modellen ut som förklarar varför OCD vidmakthålls?
Se sida 50
Hur lägger man upp arbetet med responsprevention, allt på en gång eller lite i taget?
Svår avvägning. Störst effekt är om allt slutas på samma gång, men detta är svårt och kan kännas övermäktigt. Därför kan man i stället sluta med vissa saker (ett tema, en plats) och sedan bygga på. OBS! viktigt att inte bryta ner det allt för mycket!
