Activity based costing (ABC)
Är en mer avancerad kalkyleringsmetod som bygger på att man identifierar och analyserar de aktiviteter som utförs i företaget och hur dessa aktiviteter driver kostnaderna. ABC-kalkylering syftar till att ge en mer rättvisande bild av kostnadsfördelningen genom att man fokuserar på orsak-verkan-samband mellan aktiviteter och kostnader. Denna kalkyleringsmetod ger en mer rättvisande bild av kostnaderna, men kan även den vara komplex och kostsam att implementera.
Orderkalkylering
Är en metod inom produktkalkylering som används för att beräkna självkostnaden för ett specifik kalkylobjekt, såsom ett projekt, en tjänst, eller en kundorder, oberoende av en specifik tidsperiod. Orderkalkylering är mest lämplig när kalkylobjekten skiljer sig åt avseende resursförbrukning, t.ex. genom att använda olika material, arbetsresurser och/eller tillverkningsmetoder. Till skillnad från periodkalkylering, som beräknar självkostnaden för en viss tidsperiod och är lämpligt för likartade produkter i massproduktion, fokuserar orderkalkylering på individuella kalkylobjekt och deras unika resursförbrukning.
Påläggsmetoden:
Fördelar indirekta kostnader (omkostnader) på kalkylobjekten med hjälp av påläggssatser. Metoden består av 2 huvudsakliga steg:
- Mätning av direkta kostnader: Direkta kostnader är kostnader som direkt kan hänföras till kalkylobjektet, t.ex. material och arbetskraft.
- Fördelning av indirekta kostnader: Indirekta kostnader är kostnader som inte direkt kan hänföras till ett specifikt kalkylobjekt, t.ex. lokalhyra, administration och maskinkostnader. Dessa kostnader fördelas till kalkylobjekten med hjälp av fördelningsnycklar, som kan baseras på tid, mängd eller värde.
Bidragskalkyl (ofullständig kostnadsfördelning)
Är en metod inom produktkalkylering som används för att beräkna täckningsbidraget för ett specifikt kalkylobjekt. Till skillnad från självkostnadskalkylering, där samtliga kostnader fördelas till kalkylobjektet, fokuserar bidragskalkylen endast på de kostnader som är påverkbara på kort sikt, dvs särkostnader. Man inkluderar oftast endast de direkta kostnaderna, men ej de indirekta.
Täckningsbidrag (TB)
Är ett centralt begrepp inom bidragskalkylering. Det används för att analysera lönsamheten för en specifik produkt, tjänst, order eller en hel avdelning. Täckningsbidraget är en del av intäkterna som kvarstår efter att de rörliga kostnaderna har täckts. Detta överskott används sedan för att täcka företagets fasta kostnader och generera vinst.
𝑇ä𝑐𝑘𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑏𝑖𝑑𝑟𝑎𝑔 = 𝑠ä𝑟𝑖𝑛𝑡ä𝑘𝑡𝑒𝑟 − 𝑠ä𝑟𝑘𝑜𝑠𝑡𝑛𝑎𝑑𝑒𝑟
resultat med bidragsl´kalkyl
𝑅𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡 = 𝑡𝑜𝑡𝑎𝑙𝑡 𝑡ä𝑐𝑘𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑏𝑖𝑑𝑟𝑎𝑔 − 𝑠𝑎𝑚𝑘𝑜𝑠𝑡𝑛𝑎𝑑𝑒𝑟
Särkostnader
- Är de kostnader som tillkommer när man tillverkar en produkt, eller bortfaller när man lägger ned tillverkningen av en produkt. Det kan exempelvis vara direkt material och direkt lön. Direkta kostnader fördelas inte ut på kalkylobjekt
Samkostnader -
Är de kostnader som är oberoende av kalkylobjektet och finns kvar oavsett om man tillverkar produkten eller inte. Det kan ex. vara lokalhyra och administration. I bidragskalkyler ses dessa kostnader dock inte som fasta kostnader eftersom man där analyserar de kostnader som är direkt relaterade till produktionen av en specifik produkt. Man separerar där på direkt kostnader (som kan fördelas direkt på produkten, som material och arbetskraft) från samkostnader. Samkostnader kan vara både fasta och rörliga till viss del. Detta beror på att samkostnader ibland kan förändras i relation till verksamhetens omfattning, vilket gör att de blir rörliga.
Särintäkter
- Intäkter som är direkt hänförbara till kalkylobjektet, ex. försäljningspriset för en produkt.
Livscykelkalkylering (LCC) -
Är en metod som explicit inkluderar miljörelaterade kostnader i kalkyleringen. Traditionella produktkalkyler fokuserar främst på företagets egna kostnader. LCC tar ett bredare perspektiv och beaktar även kostnader som uppstår under hela
produktens livscykel, från råvaruutvinning till avfallshantering. LCC utmanar det traditionella synsättet genom att ifrågasätta vilka kostnader som bör ingå i en kalkyl. Utöver de vanliga kostnaderna för material, tillverkning och distribution, beaktar LCC även kostnader som kostnader som kan anses vara externaliteter eller framtida kostnader för destruktion. Genom att inkludera negativa externaliteter i kalkyleringen, strävar LCC efter att ge en mer helhetsbild av produktens samhällskostnad. Detta kan bidra till att företag fattar mer hållbara beslut, då de blir medvetna om de totala kostnaderna för sina produkter.
Fördelar LCC
LCC ökar företagens medvetenhet om de miljömässiga och sociala kostnaderna för deras verksamhet
LCC ger ett mer helhetstäckande beslutsunderlag för produktutveckling, materialval och produktionsprocesser.
Genom att identifiera och hantera miljörelaterade kostnader kan företag minska risken för framtida kostnader och skadestånd.
Företag som tillämpar LCC kan stärka sin image och konkurrenskraft genom att visa sitt engagemang för hållbarhet.
Utmaningar Lcc
Att samla in tillförlitlig data om miljörelaterade kostnader kan vara utmanande
Att sätta ett monetärt värde på miljöpåverkan kan vara komplext och subjektivt.
Att integrera LCC i befintliga kalkylsystem kan kräva betydande förändringar i organisationen.
Livscykelanalys (LCA)
Är ett verktyg som används för att belysa den miljöpåverkan en vara, tjänst, process, aktivitet eller annat objekt har under hela sin livscykel.
Investeringskalkylering
Används för att bedöma den ekonomiska lönsamheten hos en investering över en längre tidsperiod. Det är mer långsiktigt än exempelvis produktkalkylering. Investeringskalkyler används som beslutsunderlag vid val mellan olika investeringsalternativ och vid målformulering för ansvarsenheter inom organisationen. De hjälper företag att fatta beslut om hur de ska allokera sina resurser på ett effektivt sätt. En investeringskalkyl tar hänsyn till investeringsbelopp, framtida in- och utbetalningar, tidsvärdet av pengar och risken för investeringen. När man gör en investeringskalkylering beräknas man investeringsalternativens lönsamhet, rangordnar flera investeringsalternativ med avseende på lönsamhet (och andra faktorer), och detta utgör underlag för resursallokering
tre typer av Investeringskalkyleringar
Nuvärdesmetoden: Denna metod diskonterar framtida in- och utbetalningar till nuvärde för att ta hänsyn till tidsvärdet av pengar.
Internräntemetoden: Denna metod beräknar den ränta (avkastningen) som investeringen förväntas ge.
Paybackmetoden: Denna metod beräknar hur lång tid det tar för investeringen att betala sig själv.
Räntabilitet på totalt kapital (Rt):
Visar hur väl företaget förräntar allt kapital som används i verksamheten, inklusive både eget kapital och skulder.
𝑅𝑇 = 𝑟ö𝑟𝑒𝑙𝑠𝑒𝑟𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡 𝑓ö𝑟𝑒 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑎 𝑝𝑜𝑠𝑡𝑒𝑟/totat kapital
Räntabilitet på sysselsatt kapital (Rsyss):
Mäter lönsamheten i förhållande till det kapital som är bundet i rörelsen, dvs totalt kapital minus icke-räntebärande skulder (exempelvis leverantörsskulder).
𝑅𝑠𝑦𝑠𝑠 = 𝑟ö𝑟𝑒𝑙𝑠𝑒𝑟𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡 𝑓ö𝑟𝑒 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑎 𝑝𝑜𝑠𝑡𝑒𝑟/𝑠𝑦𝑠𝑠𝑒𝑙𝑠𝑎𝑡𝑡 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎
Räntabilitet på eget kapital (Re):
Visar avkastningen på det kapital som ägarna har investerat i företaget. Re är ett viktigt mått för ägarna eftersom det visar hur mycket de tjänar på sin investering.
𝑅𝐸 = 𝑟ö𝑟𝑒𝑙𝑠𝑒𝑟𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡 𝑒𝑓𝑡𝑒𝑟 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑒𝑙𝑙𝑎 𝑝𝑜𝑠𝑡𝑒𝑟Teget kapital
Du-Pont modellen -
Används för att analysera ett företags lönsamhet och bryter ner räntabiliteten på totalt kapital i 2 komponenter (vinstmarginal och kapitalomsättningshastighet). Detta ger en mer detaljerad bil av hur ett företag genererar vinst och hur effektivt det använder sina tillgångar.
𝑅𝑡 = 𝑣𝑖𝑛𝑠𝑡𝑚𝑎𝑟𝑔𝑖𝑛𝑎𝑙 * 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙𝑜𝑚𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠ℎ𝑎𝑠𝑡𝑖𝑔ℎ𝑒𝑡
𝑉𝑖𝑛𝑠𝑡𝑚𝑎𝑟𝑔𝑖𝑛𝑎𝑙 = 𝑟𝑒𝑠𝑢𝑙𝑡𝑎𝑡 innan 𝑓𝑖𝑛𝑎𝑛𝑠𝑖𝑝𝑜𝑠𝑡𝑒𝑟/omsättning
𝐾𝑂𝐻 = 𝑂𝑚𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 /𝑇𝑜𝑡𝑎𝑙𝑡 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎
Hävstångsformeln -
Visar hur skuldsättningsgraden påverkar räntabiliteten på eget kapital (Re)
𝑅𝑒 = 𝑅𝑡 + (𝑅𝑡 − 𝑅𝑠) * 𝑆/𝐸𝐾
