Schizofreni – översikt
Psykossjukdom med hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal/beteende, negativa symtom och kognitiva nedsättningar.
Påverkar social och yrkesmässig funktion. Kan vara episodisk eller livslång.
Stor heterogenitet mellan individer.
Psykos – definition
Stört verklighetsuppfattning med hallucinationer, vanföreställningar och osammanhängande tal/beteende. Leder till nedsatt funktion, svårigheter i relationer, arbete och egenvård.
Heterogenitet vid psykos
Symtom kan vara motsatta men ändå uppfylla kriterier. Varierande förlopp, episodiska faser, varierande grad av insikt, snabb symtomförändring. Stigma påverkar öppenhet i kontakt med vården.
Positiva symtom
Hallucinationer (vanligt: hörsel), vanföreställningar (paranoida, grandiosa), tankestörningar (splittring, insättning av tankar, tankeläsning). Överdrivna eller tillkomna funktioner.
Negativa symtom
Minskad motivation,
minskad initiativförmåga,
social tillbakadragenhet,
affektiv avflackning, alogi, avolition.
Ofta mer funktionsnedsättande än positiva symtom.
Kognitiva symtom
Stark koppling till funktion.
Bristande uppmärksamhet
försämrat arbetsminne,
nedsatt planeringsförmåga, långsammare processhastighet, svaga problemlösningsförmågor, social kognition och flexibilite.
Affektiva symtom
Vanligt med depression och ångest. Suicidrisk förhöjd. Stämningssymtom ska behandlas parallellt (antidepressiva, KBT, stabiliserande LM vid bipolära inslag).
Diagnostik – DSM-kriterier för schizofreni
Minst två av: hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal, desorganiserat/katatont beteende, negativa symtom. Minst ett av första tre. Duration minst 6 månader med minst 1 mån aktiv psykossymtom. Uteslut substans, somatik, affektiva syndrom.
Diagnostik – bedömningsprocess
Epidemiologi – förekomst
1500–2000 insjuknar årligen i Sverige. 30–40 000 lever med schizofreni. Prevalens ca 0,45%. Debut vanligen 18–30 år. Livstidsprevalens 0,3–0,7%.
Könsskillnader vid psykos
Kvinnor debuterar senare, oftare paranoida symtom. Män har mer negativa symtom, sämre premorbid funktion, mer kognitiva nedsättningar och därmed sämre prognos.
Riskfaktorer – genetiska
Hög ärftlighet men de flesta med riskgen får inte sjukdomen. Riskgener överlappar med bipolär sjukdom, depression, autism. Polygent och komplext.
Riskfaktorer – biologiska och perinatala
Graviditetskomplikationer, infektioner, undernäring, diabetes hos modern, perinatal stress. Påverkar hjärnans utveckling och kognitiv sårbarhet.
Riskfaktorer – miljö
Migration, urban miljö, social utsatthet, cannabisbruk, traumatiska livshändelser, ensamhet, stressbelastning.
Utveckling och förlopp – debut
Debut oftast gradvis
Tecken: isolering, funktionsfall, kognitiva svårigheter.
Kan vara akut och dramatisk.
Anhörigintervjuer viktiga för att upptäcka utvecklingslinjen.
Utveckling och förlopp – symtom
Positiva symtom minskar ofta med ålder.
Negativa och kognitiva symtom är mer stabila och prognostiska.
Kognitiv försämring sker tidigt och stabiliseras senare.
Suicidrisk vid schizofreni
5–6% avlider i suicid. 20% gör försök. Högst risk vid debut, vid röster som uppmanar till handling, impulsivitet, missbruk och vid utskrivning från sjukhus. Regelbunden riskbedömning är nödvändig.
Funktionellt utfall
Social och yrkesmässig funktion starkt påverkad. Ofta svårigheter att upprätthålla arbete och relationer. Många har god utbildning men sämre faktisk funktion. Begränsade sociala nätverk.
Somatisk samsjuklighet
Övervikt, diabetes, metabolt syndrom, hypertoni, hjärt–kärlsjukdom och lungsjukdom är kraftigt överrepresenterat. Kortare livslängd med 15–20 år. Kräver årlig medicinsk uppföljning.
Psykiatrisk samsjuklighet
Ångestsyndrom (20–25%), OCD, panikångest, depression, trauma/PTSD, missbruk. Samsjuklighet försämrar prognos och kräver integrerad behandling.
Stress–sårbarhetsmodellen
Psykos uppstår när stress överstiger individens sårbarhetströskel. Sårbarhet = genetisk, neurobiologisk, kognitiv. Stress = livshändelser, miljö, social utsatthet. Behandling syftar till att sänka stress och stärka coping.
SIP – strukturell insats
Samordnad individuell plan mellan region och kommun när insatser måste koordineras. Säkerställer helhet, ansvarsfördelning och kontinuitet.
Farmakologisk behandling – antipsykotika
Enskilt mest effektiva behandlingen. Fokus idag på metabola biverkningar: viktuppgång, glukosintolerans, diabetes, blodfettsrubbningar. Använd lägsta effektiva dos. Regelbunden somatisk uppföljning.
Psykosociala insatser – översikt
Psykoedukation, färdighetsträning, IPS (arbete), boendestöd (Bostad först), familjeinterventioner, NECT (minska självstigma). Syftar till återhämtning, funktion och minskad återfallsrisk.