Vad utgör urinvägarna? Hur delas i urinvägarnas organisation in?
Urinvägarna utgör det system som urinen, efter att ha producerats i njurarna, passerar igenom och lagras i fram till dess att den evakueras från kroppen.
Systemet kan delas in i njurkalkar (calyx minor och calyx major), njurbäcken, urinledare (uretär), urinblåsa samt urinrör (uretra).
I anslutning till njuren samlas urinen först upp i calyx minor, som tömmer vidare i calyx major, och därefter i njurbäckenet; från njurbäckenet leds urinen ned i uretären (Ureter), vidare till urinblåsan där den lagras, och slutligen ut via urinröret (Uretra).
Vilka generella funktioner har de olika delarna av Urinsystemet?
Urinledarna är tubulära organ som är cirka 30 cm långa och har som primär funktion att transportera urin från njurarna till urinblåsan.
Denna transport sker genom enkelriktade peristaltiska kontraktionsvågor, vilket driver urinen framåt utan att flödet blir beroende av gravitation.
Urinblåsan har som funktion att både lagra och tömma urin. Lagringen möjliggörs genom att urinblåsan kan öka sin compliance utan att trycket i dess hålighet stiger, fram till miktion, då urinblåsans muskulatur drar sig samman för att tömma innehållet.
Urinröret har som funktion att transportera urin från urinvägarna och ut ur kroppen; hos mannen är uretra dessutom involverad i att leverera sädesvätska.
Beskriv hur urinvägarna är placerade anatomiskt?
Njurar och urinvägar inte belägna i själva bukhålan och är inte omslutna av bukhinna. De är i stället lokaliserade utanför peritoneum —> retroperitonealt
De nedre urinvägarna har en annan anatomisk position. Urinblåsa och urinrör (uretra) är belägna subperitonealt nedanför bukhålan i lilla bäckenet.
Urinblåsan anteriort i lilla bäckenet, inferiort om peritonealhålan.
Hos mannen ligger blåsan ovan prostata och anterior om rektum, och uretra fortsätter kaudalt genom bäckenbotten. Hos kvinnan ligger blåsan anterior om uterus och vagina.
Hur är urinvägarna uppbygga histologiskt?
Urinvägarnas vägg, från njurbäcken till halva urinröret, är uppbyggd enligt en gemensam grundprincip —> luminalt beklädd av ett flerskiktat cellager som benämns urotel
Mest luminala delen utgörs av ett glukosaminoglykanlager (GAG layer)—> ovanpå urotelet
Urotelet vilar på ett basalmembran (basal membrane) —) under detta följer bindväven lamina propria, där både blodkärl, interstitiella celler, muscularis mucosae
Djupare ligger glatt muskulatur, längst ut avgränsas strukturen av adventitia —> serös beklädnad förekommer, serosa.
Vilka egenskaper har Urotelet?
Urotelets översta cellager består av så kallade paraplyceller (umbrella cells) —> uttänjbara —-> deras form varierar beroende på urinblåsans fyllnadsgrad, vilket speglar urotelets anpassning till stor volymvariation.
Bildar en effektiv barriär genom tight junctions mellan cellerna —> luminala cellmembran är specialiserat med uroplakiner i en asymmetrisk enhetsmembranstruktur
Uroplakiner är styva proteinplattor bidrar till att göra epitelet mekaniskt stabilt vid uttänjning samt minskar permeabiliteten för vatten, joner, toxiner
Hur är muskelarkitekturen uppbyggd i urinvägarna? Varför?
Muskelarkitekturen är organiserad i ett inre longitudinellt glatt muskellager och ett yttre cirkulärt glatt muskellager.
I den nedre delen av uretären (Ureter), vid inträdet i urinblåsan, tillkommer ett tredje yttre longitudinellt muskellager.
Lagerorganisation möjliggör en koordinerad kontraktionsvåg längs organets längdaxel.
Glatta muskelcellerna är elektriskt kopplade till varandra via gap junctions —> förutsättning för synkron depolarisation —> fortledda peristaltiska kontraktionsvågor
Hur initieras och fortleds peristaltiken i urinvägarna?
Peristaltiken initieras proximalt. I renala pelvis (njurbäckenet) och i den proximala uretären finns specialiserade muskelceller och interstitiella celler som kan generera aktionspotentialer.
Dessa aktionspotentialer sprids kaudalt längs uretären och utlöser sekventiella kontraktioner som driver urin mot urinblåsan.
Är ureter/uretären beroende av nervös reglering?
Uretären är inte beroende av autonom innervation för att generera peristaltiska kontraktionsvågor; den har således en inneboende myogen pacemakerfunktion.
Däremot kan signaler från det autonoma nervsystemet modulera funktionen.
Hur påverkas uretären av autonom nervsignalering?
Sympatikus frisätter noradrenalin, vilket aktiverar α1-adrenoceptorer (α1-ARs) i den glatta muskulaturen —> bidrar till kontraktion och ökar den peristaltiska frekvensen.
Uretären uppvisar ett högt uttryck av α1-adrenoceptorer.
Parasympatikus frisätter acetylkolin, vilket aktiverar muskarina receptorer (M3-receptorer) och också bidrar till kontraktion samt ökad peristaltisk frekvens.
Varför och hur är Uretären sensoriskt innerverad?
Uretären är dessutom sensoriskt innerverad. I väggen, mellan urotel och glatt muskulatur, återfinns sensoriska nervfibrer som uttrycker neuropeptiden CGRP —> sensoriska nervfibrer löper mellan urotelet och den glatta muskulaturen —> anatomiskt och funktionellt positionerade för att registrera både mekaniska och kemiska signaler från lumen.
Dessa fibrer löper i närheten av urotelet och den glatta muskulaturen och utgör afferenta komponenter i regleringen av peristaltik —> påverkan via TRPV1-uttryckande afferenter
Vid distension av uretärens vägg, det vill säga när lumen utvidgas av urin, deformeras urotelets celler —> påverkan inducerar frisättning av signalsubstanser från urotelet (adenosintrifosfat (ATP)) —> frisätts från urotelet och binder till purinerga receptorer av typen P2X2/3 på suburoteliala sensoriska nervterminaler. Därmed omvandlas mekanisk distension till afferent nervsignalering
Hur initieras och fortleds den sensoriska signalen i urinvägarna?
Mekaniska eller kemiska signaler i lumen påverkar urotelet. Urotelet överför signalen till interstitiella celler samt till sensoriska neuron.
De interstitiella cellerna antas ha en initierande och reglerande funktion genom att modulera elektrisk aktivitet i vävnaden.
Sensoriska neuron bidrar till reglering via lokala reflexmekanismer och via påverkan på autonoma neuron.
Under dessa strukturer ligger de glatta muskelcellerna, vilka utför den kontraktila funktionen.
Hur initieras och fortleds den sensoriska signalen i urinvägarna?
Mekaniska eller kemiska signaler i lumen påverkar urotelet. Urotelet överför signalen till interstitiella celler samt till sensoriska neuron.
De interstitiella cellerna antas ha en initierande och reglerande funktion genom att modulera elektrisk aktivitet i vävnaden.
Autonoma neuron innerverar muskulaturen och bidrar till reglering av kontraktionsgrad och frekvens.
Sensoriska neuron bidrar till reglering via lokala reflexmekanismer och via påverkan på autonoma neuron.
Under dessa strukturer ligger de glatta muskelcellerna, vilka utför den kontraktila funktionen.
Vilken mekanism förhindrar backflöde i Uretären?
uretären passerar snett genom blåsväggen.
Den intramurala delen komprimeras när blåsan fylls och när blåsväggen kontraherar under miktion.
Denna sneda passage skapar en ventilmekanism där ökat intravesikalt tryck pressar samman uretären och förhindrar bakflöde av urin.
Detta medför risk för reflux, det vill säga bakflöde av urin upp i uretären, vilket kan leda till tryckstegring i övre urinvägarna och utveckling av hydronefros.
(Om uretären i stället har en för rak inträdesvinkel genom blåsväggen saknas denna effektiva kompression vid fyllnad och miktion.)
Vilka delar utgör dem nedre urinvägarna?
Urinblåsa, urinrör och tillhörande strukturer och kan funktionellt och anatomiskt indelas i detrusor, trigonum, blåshals, urinrör samt bäckenbotten.
Beskriv urinblåsans anatomi.
I urinblåsan utgör detrusor den dominerande muskulära komponenten och består av glatt muskulatur som omger blåshålan.
Trigonum är det triangulära område i blåsans botten som avgränsas av uretärernas öppningar och övergången till uretra.
I detta område mynnar respektive uretäröppning, och slemhinnan är mer fast förankrad jämfört med övriga blåsväggen.
Inferiort övergår blåsan i blåshalsen, vilken utgör övergången mellan blåsa och urinrör.
Beskriv urinrörets muskulära uppbyggnad.
Urinröret innehåller både glatt muskulatur och tvärstrimmig muskulatur, och dess funktion samverkar med den tvärstrimmiga muskulaturen i bäckenbotten, som bidrar till kontinens genom aktiv kontraktion.
Beskriv urinblåsans histologi.
Urinblåsans vägg är uppbyggd i tre huvudsakliga lager: mukosa, detrusor och adventitia.
Mukosan utgör den luminala delen och omfattar epitel och underliggande bindväv.
Detrusorn består av glatt muskulatur som är organiserad i mindre tydliga longitudinella och cirkulära lager snarare än i strikt separata skikt.
Denna otydliga lagerindelning möjliggör en samordnad kontraktion i flera riktningar under miktion.
Mellan de glatta muskelcellbuntarna finns bindväv, vilket bidrar till blåsans elasticitet och mekaniska eftergivlighet.
Adventitia utgör det yttersta lagret och består av bindväv som förankrar blåsan till omgivande strukturer.
Hur mycket urin kan lagras i urinblåsan?
Blåsan har en betydande lagringskapacitet.
Den kan rymma cirka 400–700 ml urin. Känslan av att behöva tömma blåsan uppkommer vanligtvis vid en fyllnadsgrad på 200–500 ml.
Denna funktion förutsätter att blåsväggen kan expandera utan kraftig tryckökning under fyllnadsfasen och därefter generera en effektiv kontraktion via detrusormuskulaturen under tömningsfasen.
Hur innerveras urinvägarna? Beskriv generellt.
De nedre urinvägarna innerveras av både det autonoma och det somatomotoriska nervsystemet, och dessutom löper viscerala sensoriska afferenter tillsammans med de autonoma nervbanorna.
Redogör för urinvägarnas sympatiska innervering.
Den sympatiska innervationen har sitt ursprung i segment T10–L2. Transmittorn är noradrenalin (NA).
I detrusormuskulaturen uttrycks β3-adrenoceptorer (β3-AR) i hög grad. Aktivering av dessa receptorer av noradrenalin eller β3-agonister leder till relaxation av detrusor och hämning av blåskontraktioner.
Effekten medieras via Gs-kopplade receptorer som aktiverar adenylatcyklas och ökar intracellulärt cAMP, vilket minskar den kontraktila aktiviteten i glatt muskulatur.
Frisättning av noradrenalin från sympatiska nervterminaler stimulerar α1-AR på glatt muskulatur i dessa regioner.
α1-receptorer är G-proteinkopplade och aktiverar kalciumrelaterade kontraktila mekanismer via fosfolipas C och ökad intracellulär Ca²⁺-koncentration, vilket leder till kontraktion av blåshals och uretra.
Blockad av α1-receptorer, exempelvis med prazosin, hämmar denna kontraktion.
Redogör för den parasympatiska innerveringen av urinvägarna.
utgår från segment S2–S4. Transmittorn är acetylkolin (ACh).
ACh aktiverar muskarina receptorer på detrusorns glatta muskulatur. I urinblåsan dominerar receptortyperna M2 och M3, där framför allt M3-receptorn medierar kontraktion.
Aktivering av M-receptorer leder via G-protein till ökad intracellulär Ca²⁺ och kontraktion av glatt muskulatur.
Redogör för den parasympatiska innerveringen av urinvägarna.
utgår från segment S2–S4. Transmittorn är acetylkolin (ACh).
ACh aktiverar muskarina receptorer på detrusorns glatta muskulatur. I urinblåsan dominerar receptortyperna M2 och M3, där framför allt M3-receptorn medierar kontraktion.
Aktivering av M-receptorer leder via G-protein till ökad intracellulär Ca²⁺ och kontraktion av glatt muskulatur.
Detrusormuskulaturen innehåller dessutom gap junctions, vilket möjliggör elektrisk koppling mellan muskelceller och en organiserad, synkron kontraktion under miktion.
Beskriv hur NO frisätts och påverkar urinvägarna via autonom reglering.
Parasympatisk reglering omfattar även nitrerg transmission i utflödesregionen. NOS-innehållande nerver (neuronal kväveoxidsyntas) innerverar blåshals och uretra.
I dessa neuron omvandlas L-arginin till L-citrullin via enzymet NO-syntas (NOS), varvid NObildas.
NO diffunderar in i glatt muskulatur och påverkar jonkanaler, fosfodiesteraser och proteinkinaser —> relaxation av glatt muskulatur.
Viscerala sensoriska neuron finns i och under urotelet samt i detrusormuskulaturen.
Dessa neuron uttrycker bland annat TRPV1-kanaler och har terminaler i blåsväggen.
De afferenta fibrerna löper tillsammans med autonoma nerver via dorsalrotsganglier till centrala nervsystemet.
I urinblåsan förekommer kommunikationssignaler mellan urotel, interstitiella celler och sensoriska nervterminaler.
Denna interaktion möjliggör mekanotransduktion vid fyllnad av blåsan och informerar centrala nervsystemet om blåsfyllnadsgrad.