Beskriv de olika teknikerna i MI-metoden och ge exempel på de olika teknikerna
MI-har flera tekniker. Därför tänker jag redogöra för både dess hierarki över vad som är viktigast i patientarbetet, tumregler, syn på motivation och hur man kan hjälpa att motivera patienten till förändring - motivationskorset. Först och främst ser man i MI att det är viktigast att skapa en stabil Allians, det är grunden för arbetet. Sedan kommer ambivalens - där patienten känner en diskrepans mellan nu-läge och annat läge, en känslospänning däremellan. Vid ambivalensen kommer mi-teknikerna in, då patienten både kan känna för- och nackdelar med en förändring. Mi-teknikerna är viktiga att jobba med innan KBT-tekniker som är sista och tredje delen i hierarkin. Det är vanligt att terapeuter går in på KBT-tekniker för snabbt, innan man handskas med ambivalensen. För att handskas med ambivalens och skapa allians har man tumregler där den första är: aktivt lyssnande (spegla, validera, ställa öppna frågor), sedan är det viktigt att endast testa en sak 2 ggr, exempelvis ge inte samma hemuppgift till pat mer än 2 ggr, har inte pat gjort den då så gå vidare! Tredje tumregeln är att ta fasta på att förändring tar tid! OARS är även en akronym man arbetar med, som är lik första tumreglen. O = öppna frågor, A = affirmationer (men de ska vara äkta), R = speglingar och S = sammanfatta. Detta är huvuddelar i MI. Exempelvis använder man sig av dessa när man gör ett motivationskors med patienten. Då får patienten får berätta fördelarna med att vara kvar i “status qou” (nuläge) samt nackdelarna. Sedan får patienten berätta om nackdelar med att förändras och slutligen fördelar med en förändring. Ex: en pat som är alkolist 1. Fördel med att fortsätta drickande: dämpar min ångest i studenen, gemenskap med andra som delar livsstil 2. Nackdelar med drickande: tappat kontakt med mina barn, sparken från jobbet, försämrad fysiska och psykisk hälsa. (Denna del lägger vi mer krut på: speglar och sammanfattar extra). 3. Nackdel med att förändras: abstinenssymtom, tappar kontakt med de få vänner jag har kvar, vet inte vad jag ska fylla mitt liv med. 4. Fördel med förändring: börja träffa barnen, söka jobb och kunna betala räkningar osv. (Detta förstärker vi extra också med hjälp av våra samtalstekniker). Sedan frågar vi hur det varit att göra detta motivationskors? Vad tänker patienten nu? Inom MI säger vi aldrig åt patienten vad den ska göra - patienten ska själv komma på vad som känns viktigt - så att förändring kommer från patienten - inte från terapeuten! En annan viktig teknik och synsätt inom MI är att man ser “dålig motivation” hos patient som något funktionellt. Man tänker att det snarare är motstånd för något annat, ofta på terapeutens stil. Därför är det viktigt att alltid backa och reparera - tänk på alliansen som är vår grund. Att se patienten “dåliga motivation” som funktionellt gör det också lättare för terapeuten att veta vad man ska jobba med. Ex kan tecken på låg motivation vara: gör inte sina hemuppgifter, ställer in samtal, kommer försent, prata för mycket eller för lite. Detta kan vara funktionellt då patienten ex upplever att förändring är för ångestladdat - vill enklare att fortsätta som tidigare, eller att man är rädd för att misslyckas (ex struntar i hemuppgift för då har jag ändå inte satsat något - det blir en mindre förlust). Patienten kan även känna sig förstärkta av att inte göra uppgifter: ex så ger terapeuten extra mycket uppmärksamhet då. Vad man mer jobbar med för teknik i MI är att man tänker utifrån och in, inte tvärtom. Ex om patienten ska träna och går runt och väntar på att motivationen ska komma inifrån så kan man få vänta hur länge som helst. Istället tänker man att om man gör något aktivt (alltså utifrån) så kan det påverka vår sinnesstämning och motivation (in).
MI uppbyggnad och processer
4 processer:
Engagerande process: Först kartlägger vi VAD patienten söker för, vad som är svårt, vad hen behöver hjälp med. Tex problem med alkohol/substansbruk.
Fokuserande process:Här väljer man fokus och sätter man upp mål för förändring. Jag vill sluta ta droger så att jag kan leva ett normalt liv med ett jobb och vänner.
Framkallande process (framkalla förändringsprat): Här vill vill arbeta med att framkalla förändring, patienten får reflektera över att det som hen gjort hittills har fungerat på kort sikt men blivit problematiskt/skadligt i det långa loppet. Man lyfter för-och nackdelar med att förändras. “Vad behöver du göra för att nå till dina mål?” Tex gå i KBT-behandling för mitt beroende, reparera mina relationer.. Vissa patienter tenderar i att fastna i allt som är negativt och svårt samt anledningar till att inte förändras, men här vill vi öka mängden förändringsprat hos patienten och avsluta med de positiva aspekterna av att förändras TROTS allt som är jobbigt just nu.
Planerande process - Göra en plan för förändring Här lägger man upp en plan för de förändringar i beteende och tillvaron som man önskar uppnå. Det är viktigt att patientens mål är i fokus och att det är tydligt vad man arbetar mot eftersom motivationen kan fluktuera under behandlingen. Här bestäms vilka insatser som ska göras och är olika beroende på vart patienten befinner sig i livet det kan vara allt från att ordna upp livet genom tex sociala insatser för att tillfredsställa grundläggande behov tex boende och mat - till att direkt påbörja en KBT-behandling för alkohol/substansberoende.
Inom MI använder terapeuten sig av samtalsmetoden med akronymen “BÖRS”: bekräfta, öppna frågor, reflektera, summera. -Bekräfta Vi lyssnar aktivt och uppmuntrar patienten att berätta genom att humma/nicka, ställa följdfrågor, validera deras upplevelser. Genom allusioner påtalar vi saker som patienten lyckats med i positiva ordalag “vad bra att du kom hit idag trots att du hade ångest när du vaknade!” Genom attributioner tillskriver patienten dennes positiva egenskaper “du är modig som vågar berätta om svåra saker”. -Öppna frågor Vi responderar icke-värderande och ställer öppna frågor till patienten, samtidigt som vi försöker framkalla förändringsprat. -Reflektera Vi speglar det patienten säger genom att repetera, omfrasera, göra mer komplexa reflektioner av (ibland underliggande) känslor eller den djupare mening av vad patienten säger samt göra fortsättningsreflektioner. Om en hemuppgift varit svår att göra kan vi reflektera det genom repetition av vad patienten sagt “det var svårt att göra hemuppgiften”. Omfrasera “det var en utmaning att få gjort hemuppgiften denna vecka”. Reflektera en känsla “jag förstår att du kände dig osäker och frustrerad när instruktionen var otydlig, det låter även som känslor du beskrivit från prestationer under din skoltid när du kämpade på ihärdigt för att klara av matteläxor och prov, du kände dig dålig och blev ledsen och frustrerad” . Eller fortsättningsreflektion “Den här hemuppgiften blev för svår, och du skulle vilja ha några enklare till att börja med!” -Summera Vi summerar det patienten berättat både jobbiga saker och positiva aspekter, vilket visar att vi har lyssnat och förstått, patienten får chans att höra sitt förändringsprat genom våra sammanfattningar vilket kan befästa det hen resonerat om ytterligare. Vi försöker avsluta summeringen “on a positive note” genom att lyfta att förändring är möjligt ex “jag är övertygad om att vi tillsammans kommer kunna hjälpas åt att förändra detta!”
MI-andan och acceptans
Handlar om en balansgång då vissa saker kräver förändring och andra acceptans.
T.ex. kan patienten behöva förändra beteendet vid en viss känsla, men man kan inte ta bort känslan i sig utan den behöver man lära sig att acceptera/hantera. Det vi kan arbeta med däremot är vissa sårbarheter eller etablerande omständigheter som kan leda upp till starka känslor - exempelvis se till att vi har så bra förutsättningar som möjligt genom mat och sömn, goda rutiner och att välja våra tillfällen att ta känslomässiga diskussioner.
En annan aspekt är patienter som tex har gjort saker de ångrar som de fortsätter att straffa sig själva för genom destruktiva beteenden. Där behöver man acceptera det som hänt och lära sig förändra det som man kan påverka i nuet, dvs att det går att förändra destruktiva beteenden till mer funktionella beteenden.
Tre områden/faktorer i MI som predicerar förändring hos patienten?
(1) Förändingsprat - predicerar förändring hos patienten i positiv riktning. Detta innebär inte att behandlaren lägger ord i munnen på patienten och föreslår förändring, t.ex. säger åt patienten dricka mindre, utan att patienten själv pratar om att hen skulle vilja göra en förändring. Patienten kan t.ex. säga att denna kan dricka en öl i stället för 5 nästa gång denna är på krogen.
(2) Motstånd - predicerar förändring i negativ riktning. Detta innefattar patientens motstånd mot att förändra sitt beteende, t.ex. att denne uttrycker att alkoholkonsumtionen är helt i sin ordning och att den inte kommer minskas.
(3) Uttryckt empati - predicerar förändring i positiv riktning. Detta innebär att terapeuten har ett empatiskt förhållningssätt gentemot patienten och dennes problematik.
Terapeutiska verktyg i MI
MI syftar till att motivera patienten till förändring.
I MI använder sig terapeuten av samtalsfärdigheter som kan sammanfattas i
akronymen BÖRS:
B - Bekräfta, patienten, dennes situation och svårigheter. Detta är av särskild vikt för patienter med missbruksproblematik då de tillhör en i samhället stigmatiserad grupp som tenderar att inte söka vård för sin problematik.
Ö - Öppna frågor, t.ex. terapeuten frågar patienten hur denne upplever sin
alkoholkonsumtion istället för att fråga om hen tycker att hens alkoholkonsumtion är för hög. Stängda frågor riskerar att väcka motstånd hos patienten och kan skaoa en känsla av att terapeuten dömer en.
R - Reflektioner, över det patienten säger, det kan vara att denne upprepar något patienten har sagt, omformulerar det i andra ord eller upprepar något och frågar om denne har förstått det rätt. Det kan även innebära att terapeuten följer upp det patienten har sagt med en (förhoppningsvis kvalificerad) gissning på vad patienten skulle kunna säga sen för att styra in patienten på förändringsprat.
S - summera, det patienten har sagt. Detta kan syfta till att validera patienten, att terapeuten visar att denne har lyssnat eller för att öka reflektionen hos patienten.
Andra verktyg:
Vågskålen:
Utforska vilka för och nackdelar patienten ser med att förändra t.ex. alkoholkonsumtion, och även undersöka huruvida för eller nackdelarna väger tyngst.
“Skala”
Patienten får på en skala, exempelvis 0-100 illustrera sin villighet till förändring. Detta kan öppna för vidare förändringsprat, förbehållet att patienten inte svarar noll, kan terapeuten följa upp och utforska varför patienten inte sa noll och arbeta vidare med den villighet som finns.
“Magisk fråga”
Hur skulle patienten vilja att situationen såg ut om det gick att omedelbart förändra den, detta syftar återigen på att få in patienten på förändringsprat, t.ex. vad patienten skulle kunna göra för att närma sig det målet.
Alt framtidsråd till sig själv, givet att man om 20 år är den person man skulle vilja bli vilka råd skulle man ge till sitt nuvarande själv då
Diskrepansfrågorna
Syftar till att utforska skillnaden mellan patientens nuvarande situation och hur hen önskar att den såg ut. Genom att låta patienten beskriva ett önskat läge och möjliga steg dit, främjas förändringsprat och den egna motivationen till förändring stärks.
Motivationskorset
Fördelar med att förändras (trycka på den här)
Nackdelar med att förändras
Fördelar med att fortsätta som det är nu
Nackdelar med att fortsätta som det är nu
