När man ska planera och utföra en KBT-behandling för barn som också har en eller flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så kan man behöva göra vissa anpassningar för att kompensera för svårigheter kopplat till barnets NPF-problematik. Ge minst tre exempel på saker som kan göra en KBT-behandling extra svår för ett barn med NPF att ta till sig och minst tre anpassningar man kan behöva göra för att ackomodera barnets extra svårigheter.
Svar:
* Sämre generaliseringsförmåga
Barn med framförallt AST och IF har generellt svårare att generalisera (dvs relatera gamla erfarenheter till nya stimulin och erfarenheter) och man kan då behöva tänka på att tex exponera i många olika miljöer och på många olika sätt för att kompensera för att inlärningen/habitueringen inte automatiskt kommer att överföras till nya situationer.
- Kognitiva nedsättningar och uppmärksamhetsproblem
Barn med exempelvis ADHD eller IF kan ha svårt att ta till sig psykoedukation, hålla fokus under sessioner och att förstå abstrakta resonemang kring samband mellan tankar, känslor och beteende. Detta kan göra det svårt att arbeta med tex kognitiv omstrukturering eller långsiktig målsättning. Anpassningar kan vara att förenkla psykoedukationen kraftigt, använda bildstöd och konkreta exempel. Man kan även behöva använda direkta och kortsiktiga belöningar snarare än att förlita sig på långsiktiga konsekvenser. Man kan med fördel använda sig av inslag från något barnet tycker om i psykoedukationen för att underlätta förståelse och bibehållet fokus. - Svårigheter med känsloreglering och känsloförståelse
Särskilt vid AST är det vanligt med svårigheter att identifiera, förstå och reglera sina känslor. Detta kan försvåra exempelvis exponering, där barnet kan ha svårt att skatta ångest eller förstå syftet med övningen. Anpassningar kan innebära att arbeta med känsloskola och att hjälpa barnet att sätta ord på känslor (labeling) samt använda visuellt stöd vid skattningar eller helt avstå från skattningar och istället prova sig fram.
