Risker med att vara i en dålig relation
Finns flertal risker vid relationsproblem, dels för individerna som ingår i parrelationen samt omgivningen (t.ex närstående) vilka i sin tur även kan förvärra relationsproblemen:
Individuell psykisk ohälsa.
I studier har man sett att relationsproblem ökar risken för psykisk ohälsa med 300% för parterna i relationen. Vanlig psykisk ohälsa för kvinnor vid relationsproblem är nedstämdhet, och för män överkonsumtion av alkohol. Det framkommer även att det är vanligt med ett ökat bruk av tobak och mindre fysisk aktivitet vid relationsproblem.
Att barn far illa
t.ex. om barnens vårdnadshavare har konflikter i parrelationen som barnet bevittnar. Barnet kan både påverkas psykiskt (t.ex. bli nedstämd), fysiskt (t.ex. få en försämrad fysisk hälsa) och skolmässigt (t.ex. inte klara av skolans krav). Om vårdnadshavarna skiljer sig eller separerar betyder detta inte nödvändigtvis att svårigheterna försvinner för varken vårdnadshavarna eller barnet ifråga, relationsproblemen och tillkommande svårigheter kan kvarstå t.ex. att barnet utnyttjas av sin ena vårdnadshavare efter separationen för att göra den andra parten “illa” i någon bemärkelse.
Våld
Forskning har visat att ca 10% av världens alla parrelationer omfattar våld i form av fysiskt våld t.ex. slag och att bli fasthållen, eller tvång. Den typ av våld som är vanligast i parrelationer är verbal aggression, t.ex. att gnälla på, förolämpa eller hota sin partner samt att förstöra partnerns egendom (privata ägor). Dock är det viktigt att notera att våld omfattar flera typer av våld, och vad som definieras och associeras till våld, alltså vad våld innefattar skiljer sig kulturellt världen över. Därav är prevalensen för våld beroende av hur frågan ställs.
Gottmansmodell
Gottmans modell för kommunikation inom en parrelation, även kallad the four horsemen of the apocalypse, beskriver ett kommunikationsmönster som med mycket hög träffsäkerhet (>90%) predicerar separation. Modellen består av fyra delar som hänger ihop och påverkar varann.
Modellen börjar med (1) kritik/klagomål. Det är generellt värre att kritisera sin partner då det är att säga att de inte duger som de är. Till exempel “Du är alltid så självisk, tänker bara på dig själv”. Ett klagomål kan ju formuleras om med jag-budskap. Kritik är alltså dåligt och bör uttryckas annorlunda.
Kritiken leder till (2) defensiveness. Den andra parten vill inte lyssna på vad den första har att säga, även om det kanske ligger något bakom det. När man är defensiv skyller man ifrån sig och menar att man inte har gjort något fel. Med andra ord tar man inget ansvar. I vissa fall kan man skylla ifrån sig på den andra. Typ “ja men jag glömde göra det eftersom du inte påminde mig”. Man kan också gå till motattack istället?
(3) Stonewalling är när man helt stänger ner, slutar svara på sin partner och drar sig undan. Istället för att ta konflikten och försöka lösa den ger man upp och försöker undvika sin partner och hitta på ursäkter för att slippa göra något åt det. Stonewalling kan också vara en strategi man tar till när man känner att känslorna blir för starka för att man ska kunna prata. Detta kan vara något man tar till när konflikter sker ofta och utan uppenbar framgång. En part känner då att konflikterna inte är till någon nytta och att man helt enkelt inte orkar längre.
Alla dessa leder enligt modellen till (4) contempt, alltså förakt. Man börjar tycka illa om och till och med hata sin partner. Denna faktor är viktigast när det gäller att predicera separation. Man måste med andra ord ta itu med föraktet om man vill ha något hopp om att behålla relationen. Föraktet kan också ses som en ny nivå av kritik, där man är elak och nedlåtande, och menar att man är bättre än sin partner. Förakt har visats påverka par så mycket att deras immunförsvar försvagas. De kan alltså vara mer känsliga för infektioner än par med lägre nivåer av förakt.
IBTC vs TBCT
Relationella teman och mönster.
I TBCT utgår man från problem i relationen och operationaliserar dessa till specifika beteenden att jobba med i terapin. I IBCT tänker man att mycket information kan försvinna i denna process och istället försöker man hitta återkommande ”teman” att jobba med utifrån parets konflikter. Detta gör att man får bredare uppfattning om problematiken i relationen och öppnar för fler beteenden att jobba med. Till exempel om ett tema är att en person inte är tillräckligt kärleksfull, finns det flera olika beteenden att jobba med detta eftersom det finns olika sätt (beteenden) att visa kärlek på. Beteenden kan se mycket olika ut men fylla samma funktion i relationen och IBCT försöker snarare fokusera på funktionen av beteendena snarare än själva beteendet i sig och hitta roten till problemen.
Fokus på historiska och distala kausala variabler (och proximala kausala variabler).
I TBCT görs funktionella analyser med fokus på antecedenter som ligger nära inpå tiden. I IBCT inkluderar man även variabler som är längre bort i tiden, till exempel tidigare händelser i parets relation eller i en persons liv samt även kulturella normer och hur detta kan påverka. Exempelvis kan en partner vara extra känslig för kritik eftersom partnern gång på gång har blivit kritiserad under relationen.
Fokus på ”contingency-shaped” beteenden snarare än ”rule-governed” beteenden. I
TBCT fokuserar man mest på rule-governed beteenden, att man sätter upp tydliga regler för beteenden som ska göras och att dessa blir positivt förstärkta. IBCT fokuserar snarare på contingency-shaped beteenden vilket innebär att naturligt förekommande händelser och emotionella reaktioner i situationer används för att framkalla och förstärka önskade beteenden. IBCT menar att, även om detta gör att det blir mer komplicerad behandling, leder det till mer djupgående och ihållande förändringar.
Fokus på emotionell acceptans.
I TBCT ligger mest fokus på att skapa förändringar i parrelationen medan IBCT även lägger vikt i att öka acceptans av den andra partnerns beteenden och acceptans kring olikheterna i paret. IBCT menar att genom att skapa en bättre förståelse och acceptans kring detta kan man använda dessa skillnader för att främja intimitet, empati och medkänsla för den andre.
IBCT fallformulering
Fallformuleringen inom IBCT är den allra viktigaste delen av terapin, med målet att konceptualisera de problem ett par har och beskriva dessa för paret. Fallformuleringen kan sedan refereras tillbaka till genom behandlingen när par upplever konflikter, samt även modifieras och förändras när behandlingsprocessen rör sig framåt. Fallformuleringen står också för ett av de grundläggande målen inom IBCT, vilket är att par ska använda den som en del i sin relationshistoria. När den är formulerad kan den användas för att förstå relationen och konflikter som sker, samt ger par distans till sina problem och språk att prata om det med. De tre grundläggande komponenterna är tema, DEEP-analys och ömsesidig fälla:
- Tema:
En definition av ett pars främsta konflikt som brukar beskrivas genom en mening eller några ord som fångar det som ett par har problematiskt med. Temat kan både vara på en mer övergripande nivå som exempelvis intimitet och innefatta flera problematiska delar som sexuell och emotionell intimitet ifall de två personerna i paret tycker det ena är viktigt, men den andra en annan del av intimiteten är viktig. Andra vanliga teman kan handla om motsättningen mellan närhet och självständighet där den ena parten vill ha mer närhet, medan den andra vill ha mer självständighet, vilket leder till konflikter. Temat sammanfattar och fångar det som parets konflikter brukar handla om. - DEEP-analysen:
Skapas för att fånga de fyra huvudfaktorerna som bidrar till parets konflikter och står för Differences, Emotional sensitivities, External circumstances och Patterns of interaction. IBCT menar att ett par har sina primära konflikter på grund av skillnader mellan varandra och parets olika emotionella sårbarhet kopplat till de skillnaderna. Båda dessa delar av analysen kan sedan förvärras av yttre omständigheter. Det kan exempelvis vara en skillnad mellan två personer som att den ena vill ha mer närhet loch den andra mer självständighet på grund av att de är olika personer, vilket skapar problem för paret eftersom det uppfattas som brister hos den andra. Om detta även kommer med emotionella sårbarheter för att exempelvis bli kontrollerad och man därför vill känna mer självständighet, kan det bidra än mer till konflikten. Om de även lever i ett område där partnern som vill ha mer närhet bor långt från annan social kontakt (yttre omständigheter), kan det bidra ytterligare till konflikten. Kombinationen av de här delarna kan leda till destruktiva mönster i interaktionen. Det blir en destruktiv kommunikation där man försöker förändra varandra och bidrar till vidare konflikter, där man bidrar än mer till den andres skillnad och kommer längre ifrån varandra. När de inte får det de vill ha känns det också ännu mer viktigt och försöken till ändring blir bara bidrag till mer konflikt. - Mutual trap (ömsesidig fälla):
Beskrivs som en fälla för att den handlar om det utfall som blir när ett par känner sig fast eller fångade i sin konflikt. Man hamnar i en känsla av att ha gjort allt man kan för att förändra den andra, men att inget funkar. Detta samtidigt som man själv inte vill ge upp försöken att ändra den andra, eftersom det hade varit att ge upp hoppet om en bättre relation. Därför blir båda mer låsta i sina positioner och är ofta inte medvetna om att den andra också känner sig låst. Något som leder till känslor av hjälplöshet och meningslöshet. Det blir därför en viktig del att hjälpa paret bli medvetna om den andras känsla av att ha fastnat, som en del av arbetet med acceptans. Att paret får uppleva den andras känsla av att ha fastnat kan vara ett första steg mot att främja empati och intimitet.
